Ingress, förord  1 Innehållsförteckning  2 Utrustning 1944-1970  3 Lindömetoden (OD-metoden)  4 Undervattensprängning  5 Historik, Bergborrning  6 Kontroll av borrprecision  7 Schaktdrivning  8 Bergrum  9 Utrustning för laddning  10 Sprängämnen, Tändmedel  11 Utrustning för lastning & transport  12 Fullortsborrning  13 Fräsande bergbrytning  14 ERfarenhet av projekt  15 Geologi  16 Förstärknngsarbete (X)  17 Utveckling vid gruvor  18 Utveckling vid bergmaterialindustrin  19 Utveckling vid stenindustrin (X)  20 Utveckling vid kalkstensbrytning (X)  21 Kalkylering datasystem  22 Export sprängteknik  23 Resumé BK deltagande & Historia  24 Standardarbetet   25 Ventilaion  26 Kökort för syneförrättare  27 Utbildning på bergområdet  28 Skador, rättsfall, artickel ur BIN  29 Juridik, försäkringar  30 Morgondagens utveckling   31 Sammanfattning  32
Kapitel 14 -  Fräsande bergbrytning
Författare: Henry Sandström
(Fig 1) Bergfräsmaskin
Eftersom praktisk erfarenhet saknas från fräsande bergbrytning med bergfräsmaskiner (BFM) (Roadheaders) (fig. 1) har protokoll från BK:s seminarium den 3 dec. 1986 i ämnet studerats. Mina synpunkter och sammanfattningar om metoden är därför baserad på den tidens teknik. Utvecklingen har lett till att fräsmaskinernas vikt ökat från 20 ton till över 100 ton. När det gäller effekten har den gått från 35 kw till 300-400 kw. Det fanns vid den tidpunkten ca 5000 maskiner i världen.
Det som tydligen styr maskinernas utveckling är hårdheten på berget (120-130 Mpa). För att utveckla verktygen för fräshuvuden har Sandviken lagt ner mycket utvecklingsarbete. Verktygen förses med hårdmetallstift av olika storlekar. För att förhindra damm och gnistbildning användes vattenspolning.

Försök med fräsande bergbrytning vid Bolidens gruvor gav inte tillfredställande resultat vid denna tidpunkt. På SveBefo:s uppdrag hade en studie gjorts av fräsande bergbrytning i ett antal projekt i Europa och uppgifter finns även från projekt i Australien och Oman. Utnyttjade grader på fräsmaskinerna visade sig vara max 30-35 %. I övrigt var det förstärkningsarbeten och även stor del av tiden gick till översyn och reparation av maskinerna. Ett diagram (fig. 2) visar på netto fräskapacitet med olika hårdhet på bergarter i Mpa, t.ex. kalkberg ~50 Mpa. Genom de låga tillåtna vibrationsvärdena i Schweiz och Tyskland (DIN-norm), var det uteslutet med sprängning i tätort. Det framkom vid förfrågan att sprängning helt klart skulle vara billigare, om den hade kunnat utföras ur vibrationssynpunkt.
Genom pumpbrunnar vid drivning i morän sänkte man grundvattennivån och därigenom risken för sättningar av fastigheter. Vad, som inte hade uppmärksammats i redovisningen är det som nu sker med TBM-maskiner d.v.s. fortplantning av stomljud i berget till intilliggande fastigheter.

Hur BFM metoden utvecklats under senaste 15 åren kan kanske någon annan lämna upplysningar om. Enligt uppgift har ett bergrum utförts med metoden under senare år åt Televerket i kalkbrottet i Limhamn. Entreprenaden utfördes av Middrock. Någon redogörelse eller erfarenhet av det projektet har tydligen inte gjorts. Det är intressant att få veta, hur den fräsande bergbrytningen har utvecklats med tanke på att den enligt projektledningen för Citytunneln i Malmö kommer att användas där för bergbrytning av stationer mm.

En kostnadsjämförelse mellan fräsning och sprängning skulle vara värdefull. 
(x)= Under konstruktion