Allmänt
Den första allmänna kompetensutvecklingen för personal sysselsatt med sprängningsarbete, den första sprängkursen i Sverige, arrangerades av Nitroglycerin AB i Gyttorp 1932. Kursen behandlade sprängämnen, tändmedel, säkerhetsbestämmelser och sprängteknik, ungefär som dagens sprängkurser.
Deltagarna var till stor del arbetslösa som fick sin utbildning i sprängning för olika ”AFprojekt” som genomfördes i Sverige. Nitroglycerin AB genomförde därefter 2 utbildningar per år vilket fortsatte under en lång följd av år. På 70-talet tillkom fler utbildare såsom t.ex Sifu och 1987 började Berggruppen sina utbildningar. Utbildningarna resulterade i sjunkande olycksfallsstatistik och tekniskt väl utförda arbeten. Denna utveckling pågick ända fram till 1990-talet, då trenden bröts med ökat antal tillbud och olyckor och ibland märkbara försämringar vad gäller tekniskt utförande.
I samband med att Arbetarskyddsstyrelsen 1976 införde krav på Sprängkort inrättades ”Rådet för Sprängteknisk Utbildning”, med representanter för utbildare, myndigheter och branschföretagen, för att utarbeta underlag för Skolöverstyrelsens läroplaner och på detta sätt organisera den sprängtekniska utbildningen på det sätt som den har än i dag. I samband med att Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Sprängarbete ”AFS 1986:14” trädde i kraft,övergick huvudmannaskapet för Sprängkortet från Arbetarskyddsstyrelsen till Kursrådet där Byggentreprenörerna tog över det administrativa ansvaret.
Kursrådet består 2005 av representanter från: