Under 1940-talet inleddes ett unikt samarbete mellan flera svenska stålverk med målet att utveckla hårdmetallskär för bergborrning. Hårdmetall är som Ni vet en sintrad produkt huvudsakligen bestående av volframkarbid. Utvecklingen var framgångsrik och under 1950-talet tillverkades hårdmetallförsedd bergborr av Sandvik, Fagersta, Uddeholm, Stora och SKF. Numera är Sandvik och Fagersta de enda svenska aktörerna på marknaden men de täcker en stor del av världsmarknaden.
Atlas Copos uppgift i samarbetet var att utveckla lämpliga borrmaskiner för det nya borrstålet. Nu föddes den s.k. Svenska Metoden med mottot ”en man, en maskin”.
Lätta borrmaskiner med s.k. knämatning och de nya borrarna med hårdmetallskär innebar en revolution. Nu kunde en ortdrivare, i stället för att ha med sig en hel vagn med borrstål, som kanske inte räckte hela skiftet, bära tre borrstänger på axeln när han gick ut för att borra sin ortsalva. Den svenska metoden hade så stor framgång, både i Sverige och på den internationella marknaden, att vi kanske kom på efterkälken i nästa utvecklingssteg, den tunga mekaniseringen.
Den mest intensiva perioden av mekanisering var åren 1960-1975, då de handhållna borrmaskinerna ersattes av tunga maskiner, monterade på hydrauliskt manövrerade armar på dieseldrivna underreden. I princip ersattes de lätta maskinerna av mobila ”fabriker” för produktion av borrhål.