Teknisk infprmation "PLAYBOY" |
|
Byggnadsår: |
1970/1982 |
Längd: |
47 m |
Bredd: |
22 m |
Höjd: |
1,3 m |
Arbetshöjd: |
25 m |
Borrarea: |
21 x 25 m |
Håldiam: |
76 mm |
Borr utr.: |
2 x Atlas Cop1038 OD |
Teknisk infprmation "Sjöborren" |
|
Byggnadsår: |
1988 |
Längd: |
17 m |
Bredd: |
22 m |
Höjd: |
1 m |
Arbetshöjd: |
12 m |
Håldiam.: |
70-89 mm |
Borr utr.: |
Atlas Cop1038 |
Teknisk infprmation "ANI" |
|
Byggnadsår: |
1987 |
Längd: |
30 m |
Bredd: |
15 m |
Höjd: |
1,2 m |
Arbetshöjd: |
21 m |
Håldiam.: |
76 mm |
Borr utr.: |
Tamrock HL 1000 |
Metodbeskrivning:
När borrtornet flyttats till läge för nytt borrhål, sänks borrtornsgejdern med det fasta sandröret. När sandröret tar i botten sänks borrsträngen ned genom sandröret och då borrkronan når botten slås spolluft, rotation och ev. hammare på, matning på borrsträng och gejder synkroniseras så att röret följer strax efter borrkronan nedåt tills det man får kontakt med bergytan. Sandröret trycks nu fast mot berget, och borrning av hål kan påbörjas. Borrhålet borras till erforderligt djup, borrhålet rensas så att allt borrkax avlägsnas, borrmaskin med medföljande borrsträng lyfts upp så att borrkronan kommer upp ur sandröret. Borrstången tas åt sidan och ett längdanpassat plaströr nerförs i sandröret, detta plaströr utgör nu kontakt mellan borrhål och borrplattform, via plaströret kan nu laddning av borrhålet ske. Vanligtvis användes sprängämne paketerat i plastpåsar vilka laddas i hålet med hjälp av laddkäpp. Den idag dominerande tändaren är typ Nonel (icke elektrisk tändning), då laddningen utförts förses tändarledare med ett flöte, borrtorngejdern med det fasta sandröret körs upp så att botten på sandröret kommer till vattenytan. Med hjälp av en båtshake kan nu tändarledaren dras ut i botten på sandröret och fästas vid boj eller någon typ av brygga på borrplattformen. Borrtornet flyttas till ny position för nästa borrhål.
Fördelarna med denna metod är bl.a.:
Nackdelar:
Kommentar
Denna beskrivning har utförts av Kjell Helgesson Skanska Dredging AB. Detta bolag är nu sålt till nederlänska Baskalis Westminister och som ingår i en internationellt sett största muddringskoncernen.
Kjell Helgesson har här beskrivit hur man i slutet på 90-talet använder den tidigare beskrivna ”Lindömetoden” som utarbetades under 50-talet.
Av beskrivningen framgår, att om berget är överlagrat av ett tjock jordlager med inslag av hård morän och sten så är metoden vansklig. Då bör man överväga att övergå till någon form av den säkra ursprungsmetoden för att slippa muddra överlagringen före sprängningens utförande.
Måste man driva undervattensprojekten i sådana flera arbetsmoment, så har man förlorat den elegans som präglade undervattensprojektet för t.ex. Genuas oljehamn i Italien i början på 1960-talet.